Downunder 2009

Den stora nyheten idag är väl att jag för första gången har kört ett motorfordon på allmänna vägar i Australien idag, den dan trodde jag aldrig skulle komma… Jag är ju inte nån stark anhängare av vänstertrafik. Men bäst att fortsätta där jag slutade förra gången så kommer jag till det lite längre ned.

Gojor i Mackay

Söndag 22/2

Det var en minst sagt lång natt igår. Bussen som skulle ta mig söderut till Agnes Water hade avgångstid 02:05 från Mackay, så det var lite kämpande att hålla sig vaken tills dess. Sen som vanligt så var det ju helt omöjligt för mig att sova på bussen så det blev inte en blund på hela natten. Kan ju säga att jag var lite lätt mosig när vi närmade oss avfarten till Agnes Water vid 9-tiden.

Blev avsläppt ute vid stora vägen, och en mindre buss väntade där för att ta oss som skulle hit den sista vägen. Tidigare i veckan hade jag försökt boka rum på Southern Cross Backpackers. De hade slut på dubbelrum, så jag fick söka reda på nåt annat istället och hittade då Sandcastles som stället heter som jag bor på nu. Det var nog lite tur i oturen att det var fullt på Southern Cross, då det var det första stället som vi släppte av folk på på vägen in till byn. Stället i sig såg jättefint ut men det låg verkligen mitt ute i skogen och säkert 2 km från närmsta granne eller nån annan service. Det är ju lite jobbigt läge om man inte har nåt fordon att transportera sig med.

Vi fortsatte sen mot Agnes Waters och jag blev avsläppt här runt kl 10.
-Tyvärr så kommer ditt rum inte att vara färdigt förrän kl 14 var svaret jag fick när jag försökte checka in direkt.
Det var ju vad som var utlovat så jag tänkte att jag tar en promenad på byn och lär mig hitta tills de är klara. Nu var det här inte nåt stort ställe så vid 11-tiden så hade jag promenerat runt hela byn, inspekterat stranden och var tillbaka vid hotellet igen. Eftersom jag snarare var resklädd än klädd för att vara ute i solen i stekhettan så tänkte jag att jag sätter mig i den luftkontitionerade receptionen och läser en bok tills dess att de är färdiga med mitt rum. Jag har äntligen kommit igång med Stieg Larssons “Milleniumtriologi” och den verkar ju rätt bra så det skulle ju inte vara nåt problem att slå ihjäl ett par timmar med den.

Efter ett tag så förstod jag att killen som satt i receptionen, nog var han som ägde hela stället. Han höll på att visa runt ett par gubbar, som nog antingen skulle investera pengar i hotellet eller så var det några potentiella storkunder typ researrangörer. Så han körde hela försäljarköret med dem i alla fall. När de tackade för sig och gick så kom han över till
mig och vi satt och pratade ett tag. Sen så sa han att han skulle gå iväg och se hur det gick med mitt rum.
Han kom snart tillbaka och sa att tyvärr så var det fortfarande minst en timme innan de skulle vara klara. Han började då att knappa på datorn och bläddra bland alla nycklar han hade liggande. Efter ett tag så hittade han ett rum som verkade vara klart men han hittade inte nyckeln till det. Han ringde upp gästen som varit inbokad där igår och frågade var han lämnat nyckeln, men denne nekde helt till att alls ha bott på hotellet. Så då sprang han iväg och kollade rummet i fråga, och konstigt nog så var det någon som bott i det igår och det var heller inte städat ännu.
Jag fortsatte lungt att läsa mig bok, när han efter ett tag kom fram och sa att han skulle ge mig ett annat bättre rum som verkade vara klart, så att jag skulle slippa sitta och vänta. Så han ledde iväg mig en trappa upp till rum nummer 30.

Min reaktion när han öppnade dörren till det rummet var “wow”
-Would you be happy with this room, frågade han?

När man kom in genom dörren så kom man först in i ett vardagsrum/kök på kanske 70 m2 och fem meter i takhöjd överallt, framsidan vette ut mot en balkong säkert 10 meter lång. Innanför vardagsrummet så fanns det två sovrum som vardera hade ett tillhörade badrum med badkar och hela rubbet. Det andra av sovrumen hade dessutom ytterligare en egen balkong.

Vid närmare granskning så visade det sig att de inte hade hunnit städa det här rummet heller, men jag försäkrade honom att jag nog skulle trivas rätt bra i det här rummet, så att han inte skulle få för sig nån galen ide att flytta mig igen. Så jag dumpade väskorna i rummet och bytte om till badkläder och la mig vid poolen tills dess att de hade hunnit städa klart. Solen var verkligen stark idag, och nu känner jag att jag nog lyckats att bränna mig lite igen trots faktor 30+.

Agnes Water beach




Måndag 23/2

Idag så hade jag bokat in mig på en choppertur i omgivningarna runt Agnes Water och Town of 1770. Namnet “town of 1770″ kommer av att det var här som kapten Cook första gången landsteg i Queensland, ni får själva gissa vilket år

Jag blev upplockad på hotellet och efter att vi hade hämtat ytterligare ett gäng “riktiga” backpackers så körde vi iväg några km utanför stan. Där stod det säkert 50 motorcyklar uppradade och väntade på oss. Motorcyklar och motorcyklar förresten, egentligen så var det nog ett gäng vältrimmade mopeder, men jag lyckades faktiskt få upp min i den anseliga farten av 90 km/h vid några tillfällen, och det är faktiskt lite skrämmande fort med tanke på att alla kör på helt fel sida av vägen

Totalt så var vi 29 entusiaster som gav sig iväg på turen, och otroligt nog så var vi lika många som kom tillbaka också. Det var ett väldigt bra sätt att ta sig runt och se lite av landskapet. Bland annat så stannade vi på en äng där känguruer gick och betade. Med lite instruktioner i hur man skulle närma sig dem så lyckades vi faktiskt komma riktigt nära dem också.

De kan inte var så jättesmarta för knepet man skulle använda var inte svårare än så här.
Alla går i samlad trupp väldigt sakta mot känguruerna. Efter ett tag så blir de lite oroade av att man kommer närmare. Det ser man av att fler och fler av dem tittar rakt mot dig.
När alla tittar åt ditt håll då är det dags att stanna. Efter att man stått stilla en liten stund då accepterar kängururna att det inte var nån fara och börjar beta igen. Då upprepar man proceduren och så fortsätter det om och om igen, så trots att vi var en så stor grupp så lyckades vi komma kanske 10m från dem innan de skuttade iväg.

Turen avslutades med att vi fikade och såg solen gå ned från klipporna i 1770. Det kom även ett stim delfiner simmande förbi medan vi satt där och njöt. Agnes Waters är verkligen ett ställe i min smak!

Chopperoos

Just roos

 Bandidos 1770

Jag försöker avverka lite mil just nu, hittills så har jag avverkat Townsville. Trots att den stan är mer än dubbelt så stor som Cairns så fanns det mycket mindre där att se för en turist. De hade ett fint akvarium kopplat till en IMAX-bio så jag spenderade det mesta av dagen där ute. Hann även med Museum of tropical Queensland. Där såg jag en liknande fladdermus som de jag såg uppe i Carins, så med det som hjälp så misstänker jag att det var någon art av flygande hund.

En sjuk historia härifrån. En man var ute och fiskade med sina två barn. Han lyckades på nåt sätt tappa en ölburk i vattnet, men fångade den igen. När han sen tog en klunk av den så hade det det lyckats slinka ned en tentakel från någon sorts kubmanet (boxed jelly fish) ned i burken. Så när han drack så svalde han alltså den. På något sätt så lyckades öven ungarna bli brända av maneten. Den ena på foten och den andre på benet. Barnen var tydligen inte svårt skadade och klarade sig med att bli sköljda med vinäger. Mannen däremot var det tydligen rätt kritiskt med, han låg på sjukhus och kräktes blod.

Senaste nytt är att det nog inte var någon av de allra farligaste sorterna och alla har fått lämna sjukhuset.

Min färd går imorgon vidare mot Mackay, också det är planerat att bli ett lite kortare stopp. Nästa stopp i ordningen blir dock lite längre när jag kommer till Agnes Waters/Town of 1770.

När jag postar detta så har jag kommit fram till Mackay. På vägen så upptäckte jag att jag nog gjort en liten miss. Airlie Beach som vi passerade två timmar innan vi nådde Mackay såg ut som ett riktigt trevligt litet ställe som gått mig helt förbi. Nå, man kan ju inte träffa rätt alla gånger.

En lite lustig historia när jag checkade in på hotellet här. Killen bakom disken var verkligen pratsjuk, så jag hann få en total genomgång av allt som fanns att se, göra och äta här i stan innan han släppte iväg mig. Han avslutade dessutom med att jag skulle se upp om jag skulle ut på stan ikväll, för varje fredag så bussades tydligen gruvarbetarna till stan för att festa och de är enligt honom då helt galna när de blir fulla, så att det kunde räcka med att titta på någon för att få en propp

Jag såg förresten de första spåren av översvämningarna som varit här idag. Det var vägarbeten på flera ställen längs vägen och alltid vid broar över vattendrag. Det var dock fortfarande inte nåt som påverkat alls utan vi kunde lugnt åka förbi. I övrigt så har jag inte sett några spår alls av dem, hoppas det fortsätter så.

En strålande måndagmorgon så stävade “SeaQuest” (är inte det nån gammal TV-serie?) ut mot Barriärrevet med totalt kanske 50 personer ombord. Då det milt sagt inte är nån liten verksamhet det här så var det gott om båtar på väg åt samma håll som vi.
Havet var konstigt nog i stort sett helt platt hela vägen ut till revet och efter 90 minuter i 22 knop så var vi framme vid Saxon Reef, stället vi skulle besöka.

SeaQuest

Jag vet inte om mina förväntningar var för högt uppskruvade eller om det är slumpen som gör det ögonblick man kommer ihåg, men jag tycker nog att jag sett både bättre och sämre rev tidigare. Det var rätt gott och fisk, både små färgglada och lite större bjässar att titta på men jag tycker nog inte riktigt att det levde upp till mina förväntningar i alla fall. Hur som helst så var det en fantastisk dag på sjön, termometern visade +35 i luften och nästan kvalmigt varmt även i vattnet.
De rekommenderade att man skulle använda någon form av dräkt med tanke på de elaka maneter som kan finnas där. Jag körde med en stingersuit, ser ut som en sån dräkt som används av längdåkare ;-), men maneterna var dock tack och lov helt osynliga idag. Dräkten fyllde nog ändå ett syfte för utan den hade man nog varit helt skinnflådd på ryggen efter att ha legat på mage i solen hela dan. Nu klarade jag mig nästan helt oskadd, det enda som sved som tusan morgonen efter var toppen av öronen.

En sköldpadda kom förbi, men den största sevärdheten när det kom en haj förbisimmande lyckades jag tyvärr missa…

“Tobbar” i vattnet

For de som ville stanna längre sa dockade vi med deras liveaboard båt

På väg ut på stan och käka middag idag (dvs dagen stora projekt så gick jag förbi en park.
-Jäklar vad fåglarna skriker ikväll tänkte jag och kollade upp. Det var inte en fågel som kom flygande utan en fladdermus stor som en kråka som flög från ett träd på den ena sidan av vägen till ett annat i parken. Sen när jag väl sett det så ser jag ju att det inte var en utan hundratals som flyger fram och tillbaka och ropar högt hela tiden. När jag sen kikar in i trädkronorna så ser jag att det fullkommligt kryllar av dem i träden också, där de händer upp och ned precis som i en gammal skräckfilm Det var nog fan dagens upplevelse.


Bats from hell

Batman pa en nagot skakig narbild

Det verkar som att det har vait nån databasexplosion hos mitt webhotell, det va stendött att försöka surfa till bloggen igår, så därför blir det lite fortsättning direkt.

Idag så var det dags att lämna Cairns, som i det hela var en väldigt trevlig upplevese, och börja den långa resan söderut. Jag bordade Greyhoundbussen kl 09:00 och efter en synnerligen händelselös resa så har jag nu kommit fram till staden Townsville. Vi passerade genom Ingham där det för inte så länge sen var så stora översvämmningar så att vägen igenom var avstängd. Nu syntes det inte ett spår av några översvämmningar längre utan solen sken hela dagen från en klarblå himmel. När vi stannade för lunch mitt på dan på ett truckstop, så var det nästan en chock att kliva ut från luftkonditioneringen ut på den stekheta asfaten, måste ha varit runt 40 grader där.

Ska spendera morgondagen som turist här för att på fredag fortsätta färden söderut till Mackay.