Downunder 2009

Idag så passerade jag gränsen mellan Queensland och New South Wales. Inga frukthundar så långt ögat kunde se

Det som inte passerades obemärkt var att vägen dels bytte namn från Bruce Highway till Pacific Highway dels så blev den plötsligt mycket bättre. Det som mestadels varit en “kostig” genom Queensland blev plötsligt mestadels motorväg och mitträckes 2+1. Det känns som att de har mycket mer pengar att satsa på vägar i NSW, lite underligt att det inte är ett federalt intresse att hålla åtminstone huvudvägarna i skick.
En annan lite lustig sak var att det helt plötsligt dök upp drivor av hastighetskameror “Safe-T-Camera”. Tror inte att jag sett en enda sån uppe i Queensland, men här så var det en varningskylt om kameror eller en kamera varenda kilometer.

Ytterligare en underlighet är att trots att de ligger på samma breddgrad, jag reser ju i stort sett norr till söder, så har de sommartid i NSW medan de inte har det i QLD. Så det blev alltså att skruva fram klockan en timme.

Lite så känns det som att man lämnat vilda västern (läs östern) för att komma ner till civilisationen igen:-) Frågan om vad som är bättre…

Jag har kommit fram till ett ställe som heter Coffs Harbour. Det måste vara motpolen till Surfers Paradise på jorden. Här bygger man inte på höjden utan här finns det istället hundratals tvåvåningsbyggnader med “self contained appartments”. Det betyder alltså att man har som en liten lägenhet med ett riktigt kök och så, men å andra sidan så städar de inte under tiden man bor här.

Jag har nog blivit lite skadad av larmet uppe i Surfers, för min första tanke här var att säsongen måste ha tagit slut, för det kändes som att jag var helt ensam turist på hela stället. Nu när det gått några timmar så ser jag att det ändå verkar ganska så välfyllt och att tystnaden och lugnet kanske hänger ihop med att alla är mycket mer utspridda.

Stranden tvärs över gatan ser i alla fall inbjudande ut så det får bli morgondagens projekt att utforska den.

En timme söder om Brisbane så ligger Gold Coast. Det är en ca 40 km lång sträcka längs stranden som består av ett antal större och mindre turistorter. Den mest kända och den jag valde att stanna i är Surfers Paradise.

Strandpromenaden i Surfers Paradise

Det ska tydligen finnas 19.000 bofasta här i Surfers, men jag kan nog nästan säga att jag kan se så många hotellrum från min balkong, så jag antar att siffran är mångdubbelt högre om man skulle räkna i alla tillfälliga besökare. Det var faktiskt lite av en chock när bussen igår gled in i stan och man för första gången ser det hela i verkligeheten. Visst hade jag läst lite om att det var gott om skyskrapor här osv, men ändå så var verkligheten ännu ner bisarr. Det närmaste jag kommer att tänka på är Las Vegas, och då får man ju tänka på att det inte finns några casinopengar att plöja ned här.

Utsikten från min balkong

De brukar ju inte bygga på höjden i det här landet, men då måste Surfers Paradise vara undantaget som bekräftar regeln. Jag bor på femte våningen av ett sjuvångningshotell, och det känns verkligen som en lilleputt i sammanhanget. Hotellgrannarna är alla bjässar på 40 våningar eller kanske några har ännu fler. Det högsta huset här är Q1 som bilderna uppifrån är tagna ifrån, det var 77 våningar upp till utkikspunkten.

Q1, australiens högsta byggnad 322 m

Utsikt norrut

Utsikt söderut

Här bor jag

Igår så hörde jag på nyheterna att det var sommarens sista dag igår här i Australien. Det måste vara nån väldigt teoretisk gräns som de refererade till när de i nästa andetag redovisade dagens väderprognos för Gold Coast +36 och soligt

En positiv effekt av att komma längre söderut är att luftfuktigheten har sjunkit en hel del, så hettan känns inte alls av lika mycket som den gjorde längre norrut. Nu är det ju inte helt enkelt att hålla sig torr under armarna oavsett luftfuktighet i 36 grader, men med ett uppfriskande dopp emellanåt så är det förvånansvärt skönt.

Efter frukost så gjorde jag ett besök på Main Beach. Den stranden måste nog vara en av de bättre jag någonsin badat på. Sanden var otroligt mjuk, den var så finkorning så att man får samma känsla som när man tar på potatismjöl och det roliga var att den gjorde ljud ifrån sig när man gick i den. Inte riktigt det knarrandet som när man går i torr snö, utan mer ett tjutande nästan som när de kör bil i amerikanska filmer. Det där lät ju inte helt vettigt, men det är svårt att förklara.

Main Beach, Surfers Paradise

Oerhört salt vatten och brytande vågor som hela tiden slår in mot stranden. En konstig sak var att normalt när man är på en strand där det kommer vågor in mot stranden så brukar det ju bli ett baksug som vill dra ut en mellan vågorna. Här märkte jag inget av det utan det verkade bara komma en jämn ström av vågor innåt stranden hela tiden. Antagligen så är det så att de placerat ut flaggorna mellan vilka man får bada på såna ställen där baksuget är så litet som möjligt.

Om jag räknat rätt så har jag nu passerat 2000 km i buss
Såg precis från balkongen att mina kompisar fladdermössen från Carirns har följt mig söderut, och flög utanför min balkong ikväll.

Skyskraporna skuggar stranden på eftermiddagen.

Nu har jag kommit fram till Australiens svar på Borlänge, Noosa. Det bor runt 9000 personer här och alla har en minst en egen rondell Likheterna slutar där.

Jag försökte orientera mig lite när bussen körde in genom stan idag, men efter den 10:e rondellen så var jag helt borta och fick ta en taxi för att hitta till hotellet. Tur var nog det för det var längre dit än vad jag hade förväntat mig. Det är väl också det första intryck jag fått av den här stan, att den är väldigt långsträckt. Börjar ute vid havet och följer sen längs en flod innåt landet. Det intressanta området är bara första gatan från stranden räknat så stan är nog nära en mil lång, idag jag har promenerat så fötterna glöder…
Stranden var det inget fel alls på i alla fall.

Noosa main beach

Det fanns tre ställen här i närheten att välja på, Hervey Bay, Rainbow Beach och Noosa. Då de två första verkade så helt inriktade på Frasier Island och jag hade bestämt mig för att hoppa över den den här gången,  jag får väl säkert nog av den när jag får jobbet som övakt som de har ute så blev det alltså Noosa.

Igår så var första dagen då jag märkte att jag börjar känna igen folk som reser åt samma håll som jag. Det var några från motorcykelturen häromdagen som stod och väntade på samma buss som jag på morgonen. De gick av i Rainbow Beach, får väl se om de dyker upp igen längre söderut. De berättade om en kille som var med på motorcykelturen. Han såg lite farlig ut med ett ganska så nysytt sår under det ena ögat. Så jag funderade var han hade varit och boxats… Tydligen så hade det hunnit ikapp honom igår då en massa poliser stormat in på stället de bodde på, och sen hade de inte hört av honom mer.

Satt och funderade lite igår på bussen, hur det kan komma sig att de har så sopiga vägar här i Queensland. Vägen som jag i stort sett hela tiden följer är Bruce Highway och med nummret A1 så måste man ju förmoda att det är en av deras mest betydelsefulla vägar. Ändå så är den oftast förhållandevis smal som en kostig och gropig helt i klass med våra vägar hemma, och då har de ju knappast nån tjäle här att skylla på.

Snart tillbaka i Brisbane

När jag satt och käkade en glass idag nere vid vattnet så kom den här dundrande förbi. Såg ju lite kul ut så jag bokade in mig på morgondagens tur. Med 500hk där bak så lär det väl kunna gå lite undan.

Noosa Thriller

Den i mitten på nedervåningen är min balkong